måndag 23 april 2012

Kaninhjärta


Christin Ljungqvists debutroman Kaninhjärta handlar om Mary och Anne, ett tonårigt tvillingpar som rymmer hemifrån en sommar. Mary är vild, okontrollerad och destruktiv, hon letar efter smärta och vill ”knäcka folk”, medan Anne är känslig, lojal och beskyddande.

”De var så vana vid varandras egenheter att de aldrig ifrågasatte dem, aldrig betraktade dem ur ett högre perspektiv och såg vad som var destruktivt. Anne såg aldrig gliporna sommaren frätte fram, hon var bara arg, hon stod inte ut, hon kämpade och vårdade och tänkte och löste dilemman som en förälder medan Mary tjurade som ett barn så att allting blev förgäves hela tiden.”

Tillsammans delar Mary och Anne en övernaturlig gåva. Marys kropp och röst kan tas i besittning av andar och Anne hör och ser vad andarna vill förmedla. En dag stöter tvillingarna ihop med en kvinna i mataffären, ett möte som leder till att Mary och Anne blir en del av en medial grupp som letar efter en försvunnen flicka. Sökandet efter flickan tär på Mary och hon dras ner i ett mörker som hon snart inte kan kontrollera.

Tempot i Christin Ljungqvists prosa är snabbt och febrigt. Det sparsamma bruket av skiljetecken gör att berättelsen liksom slungas fram, i ett rus, som om berättaren nästan inte har tid att hämta andan. Greppet genererar intensitet och stämning. Samtidigt finns det stillsammare partier i berättelsen som jag tror hade vunnit på att gestaltas i ett lugnare tempo. En mer varierad rytm i texten hade också skapat partier av andrum för läsaren.

Jag tycker om tvillingmotivet och hur Christin Ljungqvist utnyttjar dynamiken mellan Mary och Anne. Det motspänstiga och vilda hos Mary balanseras upp av Annes känslighet. De kompletterar varandra inte bara i sitt delade mediumskap, utan också genom att Mary blir lättare att förstå och tycka om när vi får se henne genom Annes ögon. Det destruktiva och ojämlika i Marys och Annes relation är inkännande gestaltat och skildringen av dem har också en slags allmängiltighet. Den som har upplevt en nära syskon- eller vänskapsrelation kan känna igen mycket av spänningarna mellan Anne och Mary.

En bit in i historien, när sökandet efter den försvunna flickan har tagit fart, blir berättelsen isande otäck och spännande. Tyngdpunkten i berättelsen ligger inte i den en smula outvecklade deckarintrigen, utan snarare i skildringen av relationerna mellan deltagarna i den mediala gruppen. Och författaren lyckas fint med att hålla liv i spänningen hela vägen till slutet.

Det här är en riktigt ruggig historia med ett starkt driv, men styrkan ligger dock i hur den är berättad. Det finns en för en debutant ovanlig tonsäkerhet och friskhet i formuleringar och språk. Inga klichéer, ingen svulstighet och inga tröttsamma överarbetade metaforer. Utan bara en egen berättarröst, i all anspråkslöshet. Och jag tänker att det är mycket begåvat och att det ska bli väldigt spännande att följa Christin Ljungqvists författarskap.

5 kommentarer:

  1. Vilken välskriven recension du har gjort!
    Fick boken i brevlådan idag och har precis börjat läsa!
    "Haunted house" är en popup/upplevelsebok som nog får stå i mormors hylla att titta på vid besök! Skelett i garderoben och bläckfisk i diskhon..

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Spännande med popupboken!

      Radera
    2. Förresten fick Kaninhjärta en väldigt fin recension i GP idag, här kommer länk:

      http://www.gp.se/kulturnoje/litteratur/1.923451-christin-ljungqvist-kaninhjarta

      Radera
  2. Bra recension! Jag tyckte också väldigt mycket om den. Och väldigt snyggt omslag ...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Ja, omslaget är riktigt kusligt och fint.

      Radera